2013-05-13
11:26:00
Dagen efter, producentens ord.
Så kom då dagen efter... Dagen efter en stor produktion. Känslan av tomhet. Vad gör man nu efter att ha tillbringat nästan all ledig tid till att träna, skratta, nöta repliker och vara med alla härliga teatermänniskor?
Revyn "Lite Råare" var för oss något nytt. Att arbeta med ett manus skrivet av en av våra egna, fyllt av extremt många karaktärer och rekvisita. Jag inte bara läste manus jag satt även och sydde och pysslade långt in på nätterna. Mina kreationer var helt underbara att utforma.
Många frågar mig hur man orkar engagera sig så mycket med något man inte får betalt för att göra... Mitt svar är ganska enkelt: Jag får betalt, jag får extremt mycket betalt. Dock inte i pengar, men i glädje och den euforiska känslan som uppstår när man står där framför publiken och får dem att skratta. Och att få tillbringa så mycket tid med helt underbara människor som vi har i våran förening gör "mödan värd" (Känslan av att vi i slutet är så trötta på varandra att vi bara vill strypa varandra går snabbt över så fort föreställningarna börjar)
Att sedan ha en regissör som är lika engagerad som jag brukar vara gjorde hela jobbet enkelt. Ja, jag hade mina tvivel i början. För det första var han man, för det andra var han man och för det tredje var han man... Men se där hade jag fel :D Jag har till och med "övertalat" honom att fortsätta i våran förening. Jag fick förhandla och tjata ganska länge. Tror det var nått sånt här
- Du William, vill du hjälpa till med regin i nästa storproduktion?
- Självklart, svarade han!
Så innan vi ens avslutat sista föreställningen av "Lite Råare" påbörjade jag och William planerna för vinterns storproduktion: FARS! :D
Håll utkik! Snart avslöjas det vad som komma skall. Man måste ju se till att hålla igång så att vi återigen kan uppleva glädjen, skratten och allt underbart arbete runt omkring ett teater projekt. Och sedan tomheten när det är slut...
Men fram tills dess så har vi ju våra andra teatergrupper som just nu är inne i slutarbetet av sina projekt och snart vankas uppspel för dem. Så det är inte så tomt så länge, vilket är tur.
Passar på att tacka alla ni som alltid ställer upp och hjälper till med allt runt omkring, ni är guld värda. Ett litet tack förtjänar väl Anders också för hans underbara revymanus. Och vi väntar nu med spänning på uppföljaren.
Till slut vill jag bara säga "Jag inte bara tycker om teater, jag är nog till och med lite kär i teater."
Tack för ordet!
Linda Byman
Kommentera inlägget här:
